Take it or leave it

Sitter hemma igen, i lägenheten, i huvudstaden. Känns sådär.

Visst jag har världens finaste människa till sambo som lagade middag lagom tills jag klev in genom dörren som dessutom hade handlat och städat, men det är något speciellt med hemmets trygga vrå. Men istället för att gräva ner mig själv i ångest och tyck-synd-om-känslor så ska jag ta en dusch, ta på mina mjukaste, mysigaste kläder och koka en kopp glöggte. Jag tänker inte läsa på inför imorgon (som jag säkert kommer ångra bittert då), tänker inte packa upp hela resväskan (åker ändå iväg om fyra dagar igen) och tänker inte någonting (det känns så mycket bättre då).

Tack och godnatt, nu ska jag vänta på Pan am och under tiden pussa på världens finaste.

Har sedan jag klev upp imorse hunnit storhandla inför veckan, tvättat en veckas tvätt, pluggat nästan tre timmar och ja, hunnit äta frukost och lunch så klart.

Så nu ska jag läsa den sista halvan av kapitlet jag har kvar i boken plus ett till plus läsa igenom allt jag markerat och sen tar jag nog kväll. Satsar på typ fyra-fem timmar idag, nice.

Annars så ska jag få tacopaj ikväll till middag. Har jag världens bästa sambo? Svar ja!

Har pluggat lite mer än 4 timmar idag, känns stabilt. har läst om boken en gång till idag plus läst igenom alla handouts och antecknat det viktigaste ifrån dem. Så nu så känns det fint.

Ska läsa om två kapitel nu, sen blir det nog för idag.

Åter igen, onsdag.

Har haft en utav världens bästa dagar, rent skolmässigt. Höll en presentation på en halvtimme med min PBLgrupp och ja, det blev fantastiskt bra. Helt otroligt fantastiskt bra. Har aldrig varit med om att grupparbete eller en gruppresentation har varit så bra. ÅH, bra, bra, bra! Vår "seminarieledare" eller helt enkelt den som skulle betygsätta vår presentation kunde inte sluta ösa ur sig bara en massa positiva saker, allt var, strålande, lysande och genomtänkt. Han älskade det och vi kunde bara njuta av det. Vår PBLhandledare var så nöjd med oss och hon öste ännu mer beröm över oss. Ingen kunde egentlgen sänka oss på något sätt, för vi hade tänkt på allt.

Åh, tänk om allt jag gör under min tid på universitetet skulle bli lika bra som det här, då behöver jag inte oroa mig för något!

(jag vet att det här blev lite som en hyllning till min PBLgrupp, men ni skulle varit där, verkligen)

Sitter med tentaplugg, har föredrag imorgon och vill skruva ihop en bokhylla som bara stått i ett hörn i lägenheten i säkert två veckor nu.

Ska satsa på att tentaplugga grymt bra den här veckan, igår läste jag två kapitel och markerade det viktigaste med rosa överstrykningspenna. Fortsatte proceduren med kapitel 3 och 5 idag, fortfarande samma rosa penna. Kanske orkar jag ta mig igen kapitel 8 också. Annars så blir det kapitel 8 plus kapitel 10 imorgon plus kapitel ett i en annan rolig bok som också ska testas med tentamen. Torsdag blir det till att börja skriva sammanfattning av alla kapitel som jag läst plus titta på alla handouts och pdf:er som skickats ut. FREDAG, LÖRDAG, SÖNDAG, MÅNDAG ska jag enbart ägna mig åt hårda studier, inte göra något annat än att läsa tills ögonen blöder.

Kul liv jag har den här veckan, verkligen.

Den här helgen blev mys, familjemys, sambomys och vännermys. Känner mig sjukt mätt (har firat en fins väns födelsedag med marängsviss) och tillfreds med livet, trots att det är söndag. Laddar istället om för att köra stenhårt i veckan, har läst in mig på de två kapitlen flr PBL:n och ska gå igenom den fakta som jag hittade i fredagsmorse, ska läsa det sista kapitlet inför föreläsningen imorgon och ska bara peppa allmänt. Nu jäklar ska jag bara köra på!

Sista halvan av oktober ska bli awesome, det spelar ingen roll att jag har två PBL-arbeten och en tenta, jag ska vara så freaking awesome nu. Let's do this!

Åh. I söndags så trodde jag att den här veckan skulle bli alldeles ofantligt lång och krävande, men till min stora lycka är det redan fredag och allt som jag trodde skulle vara enormt jobbigt avklarades i princip smärtfritt! Hur kan det vara så bra?

Hur som helst, har lyckats inhandla en bokhylla från Ikea i veckan, plus de obligatoriska köttbullarna väl på plats. Kan upplysa om att det Ikea som vi åkte till tydligen är världens största Ikea, coolt. Annars så när jag kom hem slängde jag mig på tunnelbanan för att möta upp finaste stockholmsvännen som man numera ser oftare än en gång per år! Vi satt på världens mysigast fik, drack äppel/kanelmoijtos och pratade om alla livets viktiga saker, och vi avslutade kvällen med en promenad genom halva stockholm.

Torsdagen innehöll PBL, känns som att gruppen är stabil, men att vi vill lite mycket och att vi har alla starka åsikter som måste få komma fram. Intressant... Men jag tror att det blir bra, faktiskt. Annars så jobbade jag och några fina kursare på puben, det var faktiskt roligare än vad man kan tro (kan ha något med att göra att jag fick stå i baren när toaletterna skulle städas = jag slapp!)

...och så var det dagen idag, fredag. Sitter hemma och gör inget vettigt, men snart så. Ska ställa mig i duschen och sen börjar dagen att rulla på. Eget arbete med PBL:en, chokladfestival med fina kursare och mami kommer och hälsar på. Det här kommer att bli en riktigt skön helg!

– Kvar finns bara det som är riktigt viktigt. Att komma ihåg att du ska dö är det bästa sättet att undvika fällan att tro att du har något att förlora. Du är redan naken. Det finns ingen anledning att inte följa ditt hjärta.

Skolan innehöll på ett ungefär att arbeta med beskrivande statistik och excel, dricka kaffe och äta frukt, plus att få arbetsuppgiften för morgondagen som ska utföras (hör och häpna) utanför datorsalen. Happy life! Men efter skolan begav sig jag och några kursare till blodcentralen för att bli blodgivare!

Jag har funderat på det ett tag, men nu kom jag äntligen till skott, så jag har fyllt i min första hälsodeklaration, tagit blodtryck och lämnat blodprov plus att vi bokat in tiden för första blodgivningstillfället (förutsatt att det inte är något som är tokigt med mina järnvärden eller något liknande), och det blev dagen efter tentan, perfekt. Fast det här med blodgivning kanske inte är så smart med tanke på att jag är rädd för både blod och sprutor, men jag tänkte såhär: om jag någon gång behöver blod så vill jag att det ska finnas och om jag vill att det ska finnas för mig så måste jag också göra så att det finns för någon annan. Man kan inte bara förvänta sig att man bara ska få, utan man måste också ge!

Fast nu ska jag finnas för mig själv, någon måste laga middag, min finaste (och sen ungefär två månader tillbaka sambo) är inte hemma än, så det får bli jag som ordnar det. Så blomkål here I come!

Att traska till Ica (som är två våningar stort) iförd regnjacka och gummistövlar för att köpa nyponsoppa i pulverform bara för att det är söndag, regnar och för att det allmänt börjar att bli höst känns som ett rätt bra avslut på söndagen och helgen. Nu laddar jag istället om för en ny vecka, ska träna, jobba med beskrivande statistik i excel, lämna in en grupprapport och jobba min första sittning.

Kan bli en spektakulärt.

Förutom att söndag är städ-, tvätt-, storhandlings- och pluggdag så är söndag helgens sista dag (surprise!). Jag tänkte använda den till att dricka te, sticka och bara smyga omkring i tjocksockar (förutom den tid då jag måste göra de tidigare nämnda sakerna...)

Annars så hade jag nog en utav världshistoriens finaste lördagar igår! Tillbringade några timmar på stan med min finaste syster, provade den underbaraste kjolen jag någonsin provat (och köpte den!), köpte höst/vinterskor plus ekologiskt te som smakar himmelskt och åt en fantastiskt god lunch. Efter att ha sagt adjö för dagen till syster så åkte jag hem och inväntade två finfinfina vänner för att tillbringa kvällen tillsammans, vi handlade, lagade en överjordiskt god lasange med fräsch sallad till, kokoskladdkaka till efterrätt med te till och (500) days of summer på det. Plus en massa prat om det essentiella i livet, planer inför framtiden och bara allmänt mys med tända ljus.

Åh. Lätt bästa lördagen igår, på länge.

Har bokat två resor i november, båda till norrland. En utav resorna går hem, hem till mami och papi, huset och flickrummet och det kommer självklart att bli mys. Den andra går till en utav min själsfränder, till en lägenhet och enbart mys, mys med världens bästa vän (som jag saknar så att jag går sönder bara jag tänker på det).

Fast man ska väl leva i nuet också, inte bara längta efter det som ligger lite för långt bort. Så jag ska återgå till rapportskrivande, excelövande och statistik. Det är livet på en pinne.

Imorgon är det måndag igen och redan nu så ser jag framemot nästa helg.
Great.

Efter tre dagar på ett laboratorium med en klass miljövetare så är man trött, men glad. Sedimentprov, vattenprov, temperaturer och annat har noterats, kort har spelats i mängder, bastubad, mängder utav vegetarisk mat har ätits och intressanta samtal har förts och så kom vi hem igår och jag avslutade dagen helt utslagen på sängen ungefär klockan tio.

Den här dagen har spenderats med utbildning på villan, något som gav mig mitt första märke till min framtida overall, träff med syster, fika och shopping tillsammans (lätt den bästa kombinationen). Det blev någon typ utav efter-tenta-innan-resultatet-shopping, så om tentan gick bra så var det min belöning och om tentan gick dåligt så var det min tröst, har helt enkelt helgarderat mig inför resultatet som kommer till veckan.

Annars så tänkte jag prova mig på en risotto ikväll, kan bli rätt spännande...

Känns kul och underbart att det snart är fredag, samtidigt så känns det hemskt. Jag är inte alls sugen på att ha min första tenta, men jag vill verkligen träffa fina underbara människor som jag saknar. Kul, kul.

Kan bara konstatera att efter att bott hemifrån i snart 3 veckor, börjat på universitet och håller på att bli insparqad så är livet rätt okej. Förutom att jag alltid är trött. Trött som..trött. Godnatt.

Ikväll är det den sista kvällen någonsin som jag bor hemma. Sista kvällen i mitt rum, sista kvällen jag sover i min säng och kallar allt det här för hemma.

Eller nej, egentligen inte. Visserligen så är det imorgon som jag flyttar 40 mil söderut och byter hus mot en etta, rastlöshet mot studier och livet hemma mot samboliv, men på något sätt så kommer allt det här att vara hemma.

Jag tänker tro på det här, det är som sagt det minsta jag är skyldig.

"Det minsta man är skyldig sina drömmar är att tro på dem".

Precis så ska jag tänka i höst.

ÅH. Idag ska jag få träffa världens finaste vän.

Det är lätt värt. Flera gånger om.

Det är något som håller på att hända nu. Känner bara för att rensa ut allt som är gammalt och trasigt, och för att packa ner allt som ska sparas. Tror det kan ha att göra med att jag förbereder mig mentalt för att lämna boet för att stå på egna ben eller ja, delvis egna ben om det blir som jag hoppas, för om det blir som jag planerat så blir jag sambo till hösten och det skulle vara alldeles förträffligt. Fast först måste ett visst antagningsbesked dimpa ner.