Take it or leave it

Igår var det en fantastisk kväll, först lite mys med fruktiga drinkar och fina vänner, sedan dans till Säkert! och det var helt fantastiskt!

Morgonen var inte lika fin, att vakna med feber är ingen favorit. Men nu ska jag istället begrava mig själv i miljöpolitik för att kunna färdigställa det som ska vara klart i veckan och dricka te i ett försök att göra slut på viruset som härjar i min kropp.

Idag upptäckte jag hur fint kärlek är på riktigt.
Jag blev alldeles varm i hjärtat av att se ett namn i en bok och kunde inte sluta le. Det bästa är att jag vet att du är min och att jag älskar dig, det är på riktigt. Jag längtar efter dig och snart ses vi, hjärtat slår sina slag och det väntar det med.

Det här som är just nu är rätt mycket, ett hemprov om eutanasi som borde vara inne som inte är färdigt, två faktablad ska skrivas, ett till miljöpolitiken om konsumtion av mat på fem sidor och ett till franskan om upplysningen i Frankrike på cirkus fem sidor det med, miljöpolitikprov om en vecka, tandläkaren, seminarium om konflikter, naturkunskapsprov, studiebesök och jag är förkyld.

Det enda som känns roligt just nu är att jag ska på Säkert! på lördag och dansa lite.

Fransk musik, snöstorm och varm choklad.
Imorgon blir det tapas och fintid, förhoppningsvis stjärnklart och sen är det bara sju dagar kvar. Så enligt min vänstra, logiska, hjärnhalva är det åtta idag. Mitt hjärta tänker inget, det bara slår sina slag och längtar.

Idag har varit en fin dag. Sovmorgon och lite miljöpolitik, lite lunch och te. Sedan var vi ut på världens finaste promenad, solen värmde våra vinterbleka ansikten och skorna blev lite vårblöta av slask, vi matade änder och åt själva en våffla med en kopp te och lite apelsiner. Sen begav vi oss hemåt igen och fortfarande nu så känner jag av den fantastiska eftermiddagen.

Det är så pass bra att jag struntar i att tycka det är tråkigt att läsa om nervsystemet, utan jag gör det istället med ett leende på läpparna.