Take it or leave it

Första riktiga dagen blev kanske inte fullt så ansträngande som man kunde tro, men det var helt okej, rätt värt. Samtalade med några utav mina nya klasskamrater/kursare, firade att vi vann en badring i fredags och hittade biblioteket. Tog mig hem, åt resterna ifrån igår till lunch och läste de sidor som första föreläsningen imorgon ska handla om, inte allt för hemskt. Så om några timmar ska jag tillbaka till campus för beachparty, känns som att universitetslivet/studentlivet inte är helt fel hittills.

Mycket sång, mycket spex, mycket "bär ut dem", "tempo", punsch och dans.
Allt detta resulterade i mycket ömmande fötter (något blödande) och en smula trötthet. Men jäklar i mig, vilken trevlig kväll det blev!

Idag har jag haft min första dag som yngel (för er utomstående, nolla), vilket betyder att jag inte gillar KTH, tycker om Gréens villa, dyrkar staben och gärna dricker öl för femton kronor. Känns helt okej faktiskt och torsdagspub kan bli det nya svarta. Annars tänkte jag försöka bli wb fö att sen komma med i klubbis. Och på lördag så är det första sittningen, insparquesfesten där grodor och yngel ska följa lyckolysen och gasqogenen.

Detta kanske är helt oförklarligt men just nu är det vardagen på NFSU och livet som yngeln, kanske att jag blir groda en vacker dag.

Det känns fint hittills. Förutom att jag är sambo med världens bästa, så tror jag att anledningen till att mycket känns bra kan bero på att vi snart tvättat all smutstvätt som vi har i hela lägenheten eller så beror det på de fina middagsgästerna som kommer ikväll.

Fast innerst inne så tror jag att det beror på att vi köpt 1 kg makaroner för 4 kronor idag! (och det var icas egna varor, inte euroshopper!)

Ikväll är det den sista kvällen någonsin som jag bor hemma. Sista kvällen i mitt rum, sista kvällen jag sover i min säng och kallar allt det här för hemma.

Eller nej, egentligen inte. Visserligen så är det imorgon som jag flyttar 40 mil söderut och byter hus mot en etta, rastlöshet mot studier och livet hemma mot samboliv, men på något sätt så kommer allt det här att vara hemma.

Jag tänker tro på det här, det är som sagt det minsta jag är skyldig.

"Det minsta man är skyldig sina drömmar är att tro på dem".

Precis så ska jag tänka i höst.

ÅH. Idag ska jag få träffa världens finaste vän.

Det är lätt värt. Flera gånger om.

Gårdagen kommer inte att hamna på topp tio över de bästa dagarna den här sommaren, sista gången man träffade finaste vännerna på obestämd tid, massa sturl med tekniken både när det gäller flytt och universitet, gjorde världens klantgrej och snubblade så jag landade illa och skrapade upp ena armen och som grädden på moset så regnade det.

Så därför hoppas jag att den här dagen blir bättre, oerhört mycket bättre. Ska tömma den gamla datorn och virussöka den så att den är i topp trim när jag lämnar kvar den hemma, skriva en packlista över det sista som ska med, handla och göra alla övriga saker på min att-göra-lista. Känns helt okej och definitivt bättre idag än igår, trots fortsatt regn.

Om nästan precis en vecka så lämnar jag hemmet på riktigt, när jag kliver på tåget så är det slutgiltigt, då flyttar jag. Flyttar ifrån det som jag har haft under min uppväxt för att börja på något nytt i en ny stad med ny skola och ja, allt annat som är rätt självklart. Fast jag hoppas, (hoppas, hoppas, hoppas) att det kommer bli fint och att mina nya hemstad kommer slå mig med häpnad. På något sätt.