att leva i vakuum.

Den här helgen har varit som att leva i ett lyckligt vakuum.
Världens finaste pojke har varit hemma och jag har fått pussa på honom hela, hela tiden, jag har fått vara med mina finfina, bakat pepparkaksmuffins, klippt håret och bara fått mysa i mina alldeles förstora leggins som alla andra tycker är gräsliga.

Så det gör inte så mycket att jag ska ägna större delen av den här dagen åt att läsa om celler, miljövänliga hus och olika psykologiska teorier. Jag är rätt så glad ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0