Vi kommer alltid att leva.

Bo Kaspers Orkester går om och om igen, näsan är snorig och teori pluggas med jämna mellanrum. Livet känns rätt fint, trots snuvan och trots att min kärlek är långt ifrån mig. Jag har insett att även om mitt hjärta är där så finns det här också, hos dom som betyder mest, dom som bara 'är'.

Jag älskar er.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0