Söndagsångets deluxe
Sitter hemma igen, i lägenheten, i huvudstaden. Känns sådär.
Visst jag har världens finaste människa till sambo som lagade middag lagom tills jag klev in genom dörren som dessutom hade handlat och städat, men det är något speciellt med hemmets trygga vrå. Men istället för att gräva ner mig själv i ångest och tyck-synd-om-känslor så ska jag ta en dusch, ta på mina mjukaste, mysigaste kläder och koka en kopp glöggte. Jag tänker inte läsa på inför imorgon (som jag säkert kommer ångra bittert då), tänker inte packa upp hela resväskan (åker ändå iväg om fyra dagar igen) och tänker inte någonting (det känns så mycket bättre då).
Tack och godnatt, nu ska jag vänta på Pan am och under tiden pussa på världens finaste.
Visst jag har världens finaste människa till sambo som lagade middag lagom tills jag klev in genom dörren som dessutom hade handlat och städat, men det är något speciellt med hemmets trygga vrå. Men istället för att gräva ner mig själv i ångest och tyck-synd-om-känslor så ska jag ta en dusch, ta på mina mjukaste, mysigaste kläder och koka en kopp glöggte. Jag tänker inte läsa på inför imorgon (som jag säkert kommer ångra bittert då), tänker inte packa upp hela resväskan (åker ändå iväg om fyra dagar igen) och tänker inte någonting (det känns så mycket bättre då).
Tack och godnatt, nu ska jag vänta på Pan am och under tiden pussa på världens finaste.
Kommentarer
Trackback
